You are currently browsing the category archive for the ‘bantning’ category.
…faktiskt, med ultraljud. Jag såg att det var 50% på en första behandling och vad hadde jag att förlora då? Jag har skött min diet fint i en vecka nu, och kände för en belöning. För mer information om behandlingen kan ni gå in på Ellipseklinikens hemsida och läsa mera, eller gå in på ett reportage som Aftonbladet gjort. Resultaten kommer ju inte än, och jag har alltid haft problem med att lägga fettet centralt på magen och sedan ha en smal midja, inte särskilt snyggt, så även om mina förhoppningar är låga så kanske magen krymper liiite 🙂
Min första behandling kostade 1450 nok, i Sverige kostar den ca 6000 sek så ni förstår kanske varför jag slog till. Kommer redovisa mätresultatet om två veckor, skal bli spännande! I testet Aftonbladet gjort ingår inte det sista momentet jag fått göra, lymfdränage i slutet, annars är det väl ungefär det samma, min behandling gjordes på en plastklinik i Norge.
Med dieten går det bra. Jag fokuserar inte alls på vikten, utan tar det lungt, och det fungerar! Nu vet jag inte alls vad jag gått ned, men det märks pyttelite på midjan på träningsbyxorna, och det känns skönt. Jag skal börja med veckans vägning igen, men kommer inte redovisa min vikt utan enbart min viktnedgång, så slipper det kännas så jobbigt att jag jojobantat de senaste åren.
Dag 2 blev det två ägg till frukost med fyra skivor bacon, till middag blomkålsmos med en klick smör och grädde och gräslök, och til det strimlad kyckling med lite ost på. 4 coctailtomater till mellanmål, det var allt jag hann äta med dagens hektiska jobbpass.
Dag 3: 2 ägg med tre skivor bacon till frukost, mellanmål 4 coctailtomater och en liten babychemost, middag 200 gr smördampad broccoli och 120 gr stekta biffstrimlor.
Jag börjar bli aningens skeptisk till allt fett, känns som jag dryper av smör liksom. Sätter en gräns på en vecka för att se om detta fungerar eller inte, men jag kör ju enligt en bok som hjälpt många som är skriven av en riktig lokal läkare så jag är inte helt orolig. Min kompis gick ned 15kg på två mån av dieten, och hon var lika överviktig som jag är idag.
Dag 4: Samma som dag 3.
Dag 5: 2 ägg med tre skivor bacon till frukost
lunch: sallad på peppes pizza med 8 kycklingvingar, tomat, lök, sallad och rømmedressing (tror det är gräddfil på svenska), ca 5 carbs
middag: 200 gr smördampad broccoli och 150 gr svinfile.
mellanmål: lite ost
Dag 6: gick upp sent här så det har inte blivit så mkt mat, men desto mer godis 😦
2 ägg med 200 gr bacon till frukost, 2 carbs.
lunch/middag: hamburgare med ost bestående av salldsblad, lök, tomat och en msk light römmedressing. Fel val med light, men jag hadde inte tillgång till den vanliga. 4,5 carbs.
mellanmål: 2 (!) stk. sockerfria chokladbarer på 30 gr var, 7 carbs ihop. En halvliter cola zero (fy på mig, ingen lightläsk, stoppar delvis ketosen)
Total summa fre 13,5 carbs, ultimat är att vara uppe i 15-16 carbs per dag. 2,5 liter vatten i tillägg varje dag.
Vägning: Vägde mig idag och var nere i -1,7 kg första veckan. Räknar med att det är mest kg och inte vattenvikt, då jag varit i ketos sedan andra dagen och förlorat vattenvikten på cambridge innan.
Jag vet inte riktigt. Har ännu inte lyckats deleta den gamla bloggen, utan suttit och läst. Vad gör jag för fel och varför kommer jag inte vidare i viktminskningen? Vad får mig att gå upp och ned som en jojo? Den viljan jag uppvisade för två år sedan är som bortblåst, jag vet inte ens om jag kommer att finna den igen. Skal man acceptera att man aldrig kommer bli normalviktig? Eller skal jag bitchslappa mig i ansiktet, ringa läkaren, be han skriva ut några magiska piller, köra på nytt med vv och ge järnet? Tuta och köra?
Cecila har aldrig pulvrat innan, och skal gå ren kur i 20 dagar. Skal bli intressant att följa någon, iaf peppande för er som kör nu. Läs hennes blogg här.
har precis upptäckt några fula nya bristningar på rumpan, och dem är skitfula och jag är så förbannad på mig själv för att jag har gått upp i vikt. Det är som man säger, när man väl har gått ned måste man passa sig resten av livet, man kan inte jojobanta. Så nu har jag köpt en stretch-mark-cream som garanterat inte kommer att fungera men tanken lugnar ner mig lite.
Tyvärr har jag en tendens till att få bristningar när jag går ned, det är iaf då jag fått en på magen (jag har bara en på magen, men på boobsen, höfterna och låren är det flera, ni vet de tonårsbristningarna många får.) Och nu oxå på rumpan alltså. Nu har jag officiellt världens fulaste rumpa.
Och inte hinner jag bli smal innan sommaren heller. Jag studerar dygnet om, satt på min 28-årsdag och alla röda dagar i hela början av maj samt så kommer jag sitta 17e maj, vilket är en synd här i Norge. Jag passar på vad jag äter, men har inte tid att motionera. Blandar vanlig mat med vv-färdigrätter. Har prövat lite barer och pulver men min hjärna blir som sagt köttfärs och så kan jag inte ha det i examensperioderna…
Hum, har varken gått ned eller upp iaf, förstår inte varför jag fått bristningar då. Har ett nytt litet inoffiellt datum då jag gärna vill vara smalare, 1a okt då jag drar till LA med klassen, men denna gången skippar jag pulver och sådant, det blir hederlig vv-tänk. Eller LFC kanske?
ps: Jag har reggat en ny domän. Kommer med en ny sida när jag får lite mera tid…
Jag har bloggtorka. Jag jobbar för mkt, är i skolan dygnet om, och dessutom är jag ovanligt social. Så tysta leken börjar nu.
Jag återkommer 1a maj, med ny inspiration. Kanske ny design. Kanske lite lättare men inte så mkt, det får ta den tiden det tar. Uppdaterar kanske skönhetsbloggen om jag orkar. Vi ses igen då!
Hanna Friden är en människa som skriver mycket varierat. Som regel finner jag inte bajshumorn särskilt intressant, men detta inlägg som handlar om vikt och ätstörningar var väldigt fint. Och eftersom hon pendlat från 80 kg till under 50kg så har sett båda sidorna av saken.
Det kan kanske vara en reaktion på Katrins inlägg som i förbifarten råkade nämna i sitt inlägg att tjockisar är äckliga som dricker mjölkdrinkar ute på stan. Jag tror Katrin är ganska rädd för att lägga på sig, men som vanligt vill hon väl bara provocera…
Hej alla ni från familjeliv.se 🙂 Det var iaf en del av er som kikat på mina före (och i framtiden även efter)-bilder, bla från i somras när jag vägde 72kg. Det gör jag inte längre kan jag säga, jag har gått upp till ca 80kg, som jag skal bli av med innan sommaren tänkte jag.
Anledningar (dumma ursäkter) till viktökning; jag har jobbat 75% i tilägg till universitetet i höst och vintras, jobbat mycket extra efter jul, slutat träna och satsat på skolan.
Ny strategi: Blanda vv med rena kurer. Inte vara så fokuserad på hur lång tid det kommer ta, utan ta det lugnare och träna regelbundet, lågintensivt. Har köpt ketosstickor på nätet, för att se när jag förbränner mest och om jag kan fuska lite utan att känna att allt är kört.
Mål: Nå bmi 25, vid 63kg. Efter det är allt finputsning. Hålla vikten!
AAAAAAHHHHHH! Inte nu igen! jag klarade fem dagar med finfin bantning a la 1000 kcl per dag innan min pmshjärna gick bananas på jobbet, och jag fann mig själv som frivillig påfyllare av det färska smågodiset. Well done. Fan.
Jag hatar mitt jobb. Jag håller mig på mattan, förrutom på jobbet. Funderar på att sluta enbart av det skälet. Iaf, jag börjar om imorgon. Den som ger sig är en mes.
7 dagar innan jag skal till Sverige och visa upp mig inför folk jag inte träffat på x antal år. Jag hoppas de inte tycker jag är världens fetaste människa, flera av dem har ju kids nu så de har gått upp lite de med. Men jag har ångest ändå. Det känns lite som om jag vill visa hur cool och lyckad jag blivit, vilket jag inte är egentligen.
Om jag rest runden runt, studerat i exotiska länder, varit färdigutbildad och jobbat som traniee i ett it-företag, då hadde jag varit nöjd. Jag hadde egentligen kunnat det. Om jag vågat lite mer. Och tagit tummen ur arslet, som min mamma säger.
Jag hadde kunnat komma längre än där jag är nu. Jag är för gammal för att vara ung och lovande, jag har ingen tid att resa runt på och studera i australien har jag börjat ge upp, eftersom jag närmar mig 28, och kidsen på universiteten där är ca 20 år. Orka med småungar…
Men jag skal inte klaga. Skal till USA i sep, längtar. 14 dagar med roadtrip från Seattle via San fransisco till LA. Mellanlandning i 7 timmar och säkert festing i Amsterdam. Nackdelar är att min klass hänger med, och vi skal besöka mängder av dataföretag, frontat av kära Microsoft. Får väl vifta med cvt då, så kanske jag får ett jobberbjudande 🙂
Dessvärre blir det inte Grekland i en mån i sommar. Vi får hitta på ngt annat, kanske ta en tur till EuroPark, och campa längst vägen, få med BeNeLux-länderna eller Frankrike. Jag orkar inte en skitsommar igen, förra sommaren kommer jag ihåg att vi var på festival… sen är allting svart och nerregnat.
Jag surfar just nu för inspiration. Kom över denna bloggen, Get low. Hon är på dag sju på sin ck-kur. Spännande att läsa, då hon också lever för att äta och har lite problem med HÄ, som jag också har haft. Det där med att gömma godispapper överallt och äta helt fel.
bantarbloggen.wordpress.com 