Idag är det 17e maj, Norges nationaldag, som alla svenskar verkar avundsjuka på.
Jag har jobbar den 17e i iaf 6 år, och då serverat glass, korv och smårätter till hungriga norrmänn i nationaldräkter, i både regn och solskensväder. Detta är det första året jag inte jobbar, så det känns lite konstigt. Det är den bästa dagen att jobba på, 100% betalning och alla är så glada och väntar snällt i 45 min på sin mjukglass då köerna blir enorma. Tivolimusik spelas och glada ungar springer omkring med ballonger.
Det börjar med en parad vid 10-tiden på morgonen, med dagisungar och lärare som går i tåg, medans glada norrmänn står och ser på och viftar med flaggor i sina finaste kläder. Efteråt så är det en paus, innan nästa tåg vid 16-tiden, under tiden brukar folk göra familjära ting, som att grilla med kompisar eller familjen eller gå till en uppsatt plats med aktiviteter och liknande.
I den andra paraden så är det många orkestrar och lite av varje som går, och de som tittar på är flera eftersom alla som festar dagen innan har orkat masa sig till stan. Sedan finns det ett till tåg, med avgångselever från gymnasiet, som festar i tre veckor innan den här dagen, så de kryper genom byn och hittar på ”tokigheter” och sprutar vatten på folk, vilket alla andra tycker är roligt och charmerande med ett gäng bakfulla 19-åringar.
Efter alla tågen så börjar folk dricka och festa, iaf idag på en lördag. Familjer har nog någon sammankomst hemma, eller så slappar dem av då ungarna antagligen är speedade av allt socker de vräkt i sig. Eftersom jag bor i en sörlandsby, så drar vi ner till Kristiansand och springer i ett gatulopp som mynnar ut på ett tivoli med fyrverkerier och orkesterspeling. helcrazy stämmning, där familjena håller varandra i hand i kedjor medans de springer för glatta livet genom staden på ett startskott, risk för att bli nedsprungen finns med.
Obligatoriskt för 17 mai är följande; mjukglass, korv med bröd, finkläder, gilla orkestermusik åtminstone denna dagen, vara glad, önska alla gratulerar med dagen, tycka russen är charmerande, vifta med flaggor, vara norsk eller åtminstone älska Norge.
Oförståeligt; att min kille spelar i orkestern och därför är upptagen hela denna dagen iklädd något som i bästa fall påminner om frälsningsarmens kläder. (Han spelar trummor btw) Att folk önskar varandra gratulerar med dagen, var är logiken i det? Att alla som inte tycker denna dagen är fantastisk är konstiga (läs mig som sitter hemma nu, men jag skal nog ta en springtur ikväll i finkläderna)
Ja, hipp hipp hurra Norge! Gratulerer med dagen! (hehe)
