Jag har kollat igenom min gamla hemliga och kanske personligare blogg som skrevs i för två år sedan. Den är pinsam. Den handlar om exakt samma saker. Deja vu.

Kort sammanfattning; viktnedgång (då med vv och jag blev ubertränad och snygg, någonting jag aldrig kommer bli igen på samma sätt eftersom jag tränade varje dag och gick ned långsamt, skitfin faktiskt. Såg en bild av mig då och jävlar att jag inte höll mig så. Tom min syster blev impad av bilden).

Jag studerade, vilket jag fortfarande gör, klagade över hur tråkigt livet i denna staden var och hur jag och killen inte kom överens, klagade på fetångesten som kommer med sommaren, att jag vill ha riktiga vänninor och inte bara partykompisar, hur jag saknade Sverige osv. Att jag satt hemma på lör-kvällen för viktminskningens skull.

Jag hadde en träningsvännina som jag saknar nu eftersom hon har flyttat, jag jobbade på ett annat ställe som var skit och det saknar jag inte. Jag umgicks oftare med andra folk, idag studerar jag och jobbar mer. Numera har jag bättre ekonomi, men jag reste mer då eftersom sambon inte hadde eget.

Min karriär är på rätt väg och detta inlägget blir bara flum. Det mest skrämmande är att jag skrev bättre då. Mer känsla och drama. Jag har försökt radera bloggen flera gånger utan att lyckas, men det går bara inte. Som att kasta en dagbok.