Jag sliter med bantningen. Det gäller att hitta roten till problemet. Idag blev jag fruktansvärt lycklig när jag pratade med min mamma i telefonen. Jag sa att viktväktarna inte fungerar. Inte pulver. Inte ens mina piller. Mamma sa till mig att jag kanske måste acceptera att jag ser ut så här.

För första gången sen jag blev fet i samband med puberteten och my dear friend pcos har hon sagt att jag duger som jag är. Vad är det egentligen jag vill uppnå med en viktminskning? Varför vågar jag inte åka till Sverige och hälsa på min familj när jag vet att jag har gått upp några kilo, och enbart därför…

Det gäller att veta varför man vill gå ned i vikt. Jag började för att mamma tjatade på mig, och inte utifrån egen motivation. Den kom när jag såg resultatet. Och det är den jag vill hitta tilbaka till, utan dessa eviga genvägar.