Mamma säger att jag inte får.

Detta är ett högst personligt inlägg och innehåller mina reflektioner, jag bryr mig inte om ev. varningar och fördömmelser. Jag är frisk HÄ förresten. Ni som inte vet vad det är behöver inte fråga. 

Jag lyckades göra min mamma orolig idag ang. viktminskningen. Det har aldrig hänt förrut, så jag känner mig stolt. Hon brukar vara den som tjatar om att jag skal gå ner i vikt. Men rollerna har förändrats. Jag njuter av att bli bekymrad för, jag som är äldsta barnet och allting. Jag som är stark.

Började mig att jag skulle upp tidigt på morgonen och duscha. Kom in i duschen, hadde knappt energi att lyfta armarna för att tvätta håret, som vanligt. Huvudet började gå runt runt. La mig ner i senor duschpalats, tappade andan och lät rosslig och kippandes som en fisk efter luft. Som att ha sprungit som en galning.

Fick iaf sköljt av mig innan jag såg svart, slängde mig ut på badrumsgolvet för att inte förlora medvetandet och knipte med låren för att stanna fokuserad. Precis som när man tar en traguspiercing ungefär, eller när man får slag på tinningen. Det fungerade, och jag spydde lite istället. Var helt groggy och skulle eg. ta bussen till jobbet, men jag var tvungen att lägga mig på soffan. Syrran väcktes och sa att jag var helt vit i ansiktet, hon såg helt skrämd ut. Bytte till kvällsvakten istället…

Avslutade hastigt kuren efteråt, åt frukost istället. Mådde tusen ggr bättre. Det konstiga är att detta hänt förrut, ungefär på samma tidspunkt, när jag gått på ren kur i 19-20 dagar. Sist var det inte så illa, men jag kollapsade då med. Så nu blir det vv några dagar, innan jag går på ren kur igen, men aldrig tre veckor per gång, nu vågar jag inte mer än två.

Tingen är att mamma fått reda på detta via mig som försa mig och syrran som berättade resten. Så nu har jag förhandlat mig till pulver i två veckor till, när hon kommer på besök, sen får jag inte mer. Det hon inte vet är att jag tänker blanda ut de jag får med norska jordgubbsshakes som går an att köpa här muhahaha. Men sen är det slut. Jag får vara diskret nu, eftersom jag nästan bara äter mintchoklad och är beroende av leveranser från mamma och syrran.

Ja, nu har jag lärt mig en läxa tycker ni. Men det har jag inte. Bara att mamma sa att jag inte var överviktig mer och att jag skulle lugna ner mig. Fattar ni vad jag väntat på det eller? Det är som jag behöver acceptans från henne i allt jag gör. Att jag inte duger annars. Som en unge som gör allt för uppmärksamhet och omtanke, från en kall mamma som inte har haft en kärleksfylld barndom själv.

Hon kunde inte se när jag åt, hon kunde inte se hur dåligt jag mådde, nu kan jag påverka henne genom att gå ner så hon blir rädd. Den makten är stor och jag får inte låta det gå för långt igen. 6 kg kvar till normalvikt och bmi 25. Sen är målet 5 kg till efter semestern. Jag har lovat att inte använda ck. Det känns som jag släpper lös monstret igen annars.