You are currently browsing the monthly archive for maj 2007.
Det finns nog lika många skäl till att man blir överviktig som det finns fetisar. Jag har flera. Fram tills 13-årsåldern var jag normalviktig. Sen kom puberteten. Jag fick acne och tog en tur till hudläkaren för att bränna bort finnarna och fick samtidigt en remiss till gynekolog. Som fjortis diagnoserades jag med pcos. Kommer ihåg att jag fick p-piller och råd om att tänka på vad jag äter. Då förstod jag inte vad pcos innebar och sket alltså totalt i råden.
Blev mobbad i halva högstadiet och började tröstäta. Alla pengar gick till godis, och jag tjänade extra eftersom jag sålde tidningar. Vikten gick långsamt uppöver. Mådde dåligt och mamma klagade på min vikt.
Som 15-åring sattes jag på banandieten av mamma. Gick självklart upp allt efteråt plus lite till. Mamma blev ännu surare och började checka vad jag åt. Hon hittar gömda godispapper i alla väskor, kläder osv. Jag slutade äta middag för att slippa pikarna. Hetsåt allt jag kom över när jag var ensam hemma. Hönökakor på elementen för att tina dem fort och tjockt smörlager, stressar för att hinna innan någon kommer hem.
I gymnasiet jobbade jag extra och hadde massa pengar att köpa godis för. Är uppe i 70kg och är ganska deppad, frilansar på Gp och skriver en krönika om hetsätning. Mamma fattar inte piken, hon fortsätter med sitt vikttjat. Är borta så mkt jag kan från hemmet och äter allt ute. Börjar gå ut och festa och får uppmärksamhet av killar, blir så tacksam eftersom min självkänsla inte exsisterar.
Flyttar hemifrån när jag slutar gymnasiet med dåliga betyg, reser till Norge och fortsätter frossa. Träffar sambon, flyttar till en småstad med honom och trivs inte alls. Sitter hemma med 40% jobb och fördriver tiden med att äta. Börjar högskolan på basår och går raskt upp 5 kg, ligger nu på 87kg. Ser en bild av mig själv och får panik.
2005 blir jag viktväktare. Två år senare har jag fortfarande 10 kgs övervikt och skev kroppsuppfattning, och pendlar mellan frosseri och svält. Nu får det fanimej vara slut. Hur blev du överviktig?
Gå in på The skinny website och se vem av Victoria Secret’s-modellerna som har celluliter. Eller gå in där för att se på andra kändisar som ser perfekta ut tills du läser kommentarena av proana-gänget som hänger där och klagar på att alla kändisar med size större än 0 blivit feta.
Oh ja btw, vet ni att man kan skylla celluliter på p-pillsen? Jag har gått på mina sen jag var 15, alltså i 12 år, så jag har rätt att se ut så här 
Min syrra hadde inga gropar tills hon började på piller, så det har delvis med hormoner att göra med.
Jag har inte tid att uppdatera. Egentligen. Men jag kunde inte låta bli, efter att ha sett på programmet ”snygg naken”. Bortsett från tafsande Teddy så gav programmet mig några tankeställare. Jag kunde lika gärna bara anmält mig till det direkt. Allt stämmer ändå in på mig. Tjejerna pratar om sina komplex och jag tänker precis som dem trots att jag skrattar bort det på andra sätt.
Jag tycker inte alla tjejerna var snygga nakna, och jag tror också att personerna de frågade på stan inte sa sanningen. Men det var en del användbara tips om kläder även om jag skippar kroppsstrumpan. Rekommenderar ni som inte sett det än att tanka loss på piratebay.
Det intressanta var hur kvinnorna missuppfattade sin egen storlek med x antal cm, alla trodde de var större än de faktiskt var. Vem har inte trott det? Och hur mycket deras övervikt verkligen påverkade deras liv. Precis som mitt känner jag. Social ångest, att inte våga visa sig på stan, eller nobba en fest för att man känner sig fet. Killen får gå ensam igen…
Ja, det var väl de normala åsikterna jag hadde. Sen dök det upp en hel del elaka tankar av följande typ;
Varför inte försöka gå ner istället för att känna sig snygg när man uppenbart har en 10-15 kgs övervikt? Varför kan Teddy inte bara säga att de ser sladdriga ut? Varför kan ingen omvandla detta programmet till extreme makeover? Hur kan en kvinna med det utseendet ens ställa upp att visa sig i urblekta underkläder på en annonstavla mitt i sthlm centrum? Why oh why?
Är mitt uppe i tentor och jobbande. Inget tid med bloggen just nu, har kanske gått upp till 73 kg men jag passar på maten, ingen banting dock. Återkommer 1 juni med viktkämpandet. Satsar på att väga 72 kg tills pausen är över.
Hittade äntligen, ca 500 ljusår efter alla andra fashionistas, ett par välsittande, och det är viktigt efter att ha provat x antal varianter på denna sko, och dessutom billiga, kopior av *hrmm* ni vet vems pumps. Fanns i lackvarianten med, och i gräddfärgat eller rött. Det bästa var ju priset, så jag funderar på de röda med, att matcha till mitt skärp…
Dagens klädsel:
Stickad svart klänning: Cubus
Svarta strumpisar: H&M
Svarta nya skor: Økonomisko
Silverlack: Sally Hansen
Inte att förglömma: 10kgs JÄVLA övervikt innan jag kommer ned i bmi 25, 14kgs övervikt för komma ned i målvikten.
Snackade med en kompis idag, som undrade varför jag gick klädd i svart när det är sommar. Jadu, undrar varför. För att jag är fet kanske?
Börjar ren kur igen på söndag, kanske kombinerad eftersom jag har examener denna månaden och vill väldigt gärna ha mina hjärnceller intakta.
Ja, eftersom vi leker modeblogg idag så kan jag ju även rapportera om nyinköpta minisockar, tre par för 100kr, och liten grå tunika inköpt från Cubus för 149kr, med söta fickor längst fram att stoppa smågodis, suddgummin, knivar och handgranater i.
Jepp.
